onsdag, oktober 15, 2008

Hur blir det universitet?

En rörelse mot större frihet inom högre utbildning är ett utfall av alliansregeringens politik. Det är många och viktiga reformer som sker och som med stor sannolikhet kommer att göra det svenska högskolelandskapet bättre.

Frihetsutredningen under ledning av DT och de tankar som finns kring ett mer fritt system för finansiering av både grundutbildning och forskning är steg i rätt riktning. Klar steg i rätt riktning dessutom. En större ekonomisk frihet för lärosäten kommer att ge ett mer diversifierat högskolelandskap och kommer att väsentligt stärka den internationella konkurrenskraften hos vissa av landets lärosäten. Att alla svenska lärosäten ska vara på topp 100 eller ens topp 500 är rent nyss. Dagens läge med en handfull svenska lärosäten på topp 100 i ett antal internationella rankingar får ses som storstilat nog för ett litet, europeiskt land.

När jag läser detta blogginlägg på SvD väcks en fundering kring hur man ska hantera en ökad frihet och tillväxt inom högskolesektorn. Med en forskningsfinansiering som premierar skicklighet förre senioratet mellan lärosäten kommer det finnas utrymme på långsikt för en eller flera högskolor att bygga en forskningsmiljö som på totalen är stark nog att konkurrera med de universitet som finns idag.

Med vilken mekanism ska sådana lärosäten kunna ta steget från högskolor till universitet. Universitetsstatusen är i och för sig allt mindre viktig, särskilt i ljus av en del avd e förändringar som diskuteras kring medelsfördelning och rätt att examinera doktorer men det kommer sannolikt vara ett mål att sträva mot för många en bra tid framöver.

En rent inomakademisk historia som lösning för när den transformeringen sker menar jag är rent nys, åtmindstonde om vi med inom akademisk menar inom svensk akademisk värld. Motståndet mot nya universitet börjar med en brevväxling kring tillblivelsen av Lunds universitet, initierad av Uppsala universitet. En rent politisk historia tenderar till att väck ont blod i borgliga kretsar och bär med sig en hel del legitimitets problem. Sannolikt måste vi antingen förlika oss med att det är en blandmodell som måste eftersträvas eller luta oss mot internationella bedömningar och lärosätenas integritet/överlevnadsinstinkt. En möjlighet är att släppa det till lärosätena själv att efter internationellt hörande avgöra namnändring och låta examensrättigheten vara så fri som möjligt efter inomakademisk prövning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer: