Fy hunden?

Jag kan inte förstå varför det är så svårt att hålla hunden kopplad. Hundar springer lösa mitt i staden, runt benen på husse , fot bredvid matte eller lite varstans med matte och husse studsandes efter ropande kom hit Fido. Hit!

Jag sympatiserar med de hundägare som tycker att en stabil labrador eller en maffig rottweiller behöver få springa av sig ibland i samband med de långa promenader en sån hund kräver. Men jag kan inte få grepp på varför dessa fria rundor nödvändigtvis måste ske på trottoaren, i parken, bredvid lekplatsen där barnen gungar.

Häromdagen passerade jag en hundägare som sa till sin uppenbarligen mycket väldresserade hund att sitta plats och sen gick in i livsmedelsbutiken. Hunden lämnades okopplad, fasthållen endast av kommandot plats. Jag förutsätter, eftersom det är större att fria än att fälla, att hundägaren hade 100 procentig koll på sin hunds grad av disciplin. Men alla andra hundar då?
Alla hundrädda vars liv hämmas av att de ser en okopplad och ensam hund sitta mitt på trottoaren i centrala Malmö?

Hundars eventuella behov av att gå okoppplad måste underordnas människors rätt att röra sig fritt. Hundägares önskan att ha sina hundar okopplad, av välriktad eller felriktad omsorg om hunden eller kanske sannolikare ett eget behov av att visa sin goda pli på jycken är också av mindre vikt. Det spelar ingen roll om rottweillern Fifi är snäll som ett lamm eller om mopsen Satan är den mest vältränad dressyrhunden i hela Skåne. Det vet inte den hundrädde som tvingas gå över gatan eller backa runt hörnet när dessa små gynnare studsar fram utan koppel.

Hundrastplats - koppel av. Överallt annars - koppel på.

Andra bloggar om: hundar, hundbajs, Malmö